En tanke som slog mig idag! Varför kan inte föräldrarna som faktiskt vill, få hjälp i första hand med Amningen? Precis som man ska ha full rätt att få välja själv om man inte vill amma, ska man ha lika stor rätt att välja amningen.
Jag har tack och lov läst på, eftersom att jag hemskt gärna vill ha en långvarig amning. Då menar jag långt över 6 månaders åldern. Jag har i förebyggande syfte tagit saken i egna händer. Jag läser på och en helt ny värld har öppnat sig för mig med kunskap jag aldrig trodde jag skulle få, för det finns dom som vill hjälpa mammor med en hållbar amning. Oavsett det är till ett halvår eller mer, hjälpen finns. Tyvärr är detta inte många mammor vet på grund av den bristande informationen....
Alla kvinnor har rätt att välja är folk snabba med att säga när någon vill ha ersättning till barnet, och det ÄR sant. Men lika mycket rättigheter har vi kvinnor som faktiskt vill amma. Vi ska inte bli påtvingade ersättning, på samma vis som att ingen ska tvångs sätta någons barn vid bröstet. Inte sant?
Låt kvinnor få välja fritt oavsett det gäller att amma eller ej. Vill man amma ska man få möjligheten och inte ersättning i första hand.
Jag kommer fortsätta läsa på och hoppas det räcker för att långtids amma! :)

Imorse gjorde jag microbröd a la LCHF.
Så sjukt gott och mättande! Perfekt för den som saknar brödet. :)

Det här ska inhandlas till skrutten! Ja faktiskt oavsett könet. Kommer nog köpa detta ganska snart, men det är det enda jag köper innan vi vet könet. Har redan en bunte neutrala kläder här hemma vi köpt med tiden, så nu saknar jag faktiskt att kunna köpa efter specifikt pojke/flicka! När jag är i vecka 26, ska vi göra det där extra ultraljudet på en privat klinik. Det är stor sannolikhet att få veta könet då, och vad jag längtar! Inte för att könet spelar någon roll, eller för att jag är ytlig eller vad man nu vill säga om den saken. För att jag av naturliga skäl vill veta vad det är för liten stolle som ligger därinne! För att jag faktiskt tycker om tanken att kunna köpa en klänning eller en tuff dräkt med bilar på, eftersom att jag aldrig skulle sätta en klänning på en pojke eller tvärtom. Skulle vi nu gå utan att veta könet hela graviditeten skulle jag köpa tre plagg av varje sen mer när barnet är fött. Men helst vill jag inte behöva tänka på det direkt barnet är ute.
Jag blir glad oavsett det är en flicka eller pojke men jag är bara förbannat nyfiken, och jag vill veta vem den lill* är. Sen har jag en så stark magkänsla att det är en pojke, och min magkänsla är tidigare känd för att ha rätt hela tiden så det är så klart jätte kul att se redan nu om man har rätt även denna gång! :P

Älskar "Born 2014" strumporna. :)

Jag är trött, grinig och jätte gravid. Tror magen fått sig en kick i tillväxten IGEN men samtidigt står det minus på vågen, haha. Graviditet är som magi! Man kan bli tjockare men ändå smalare. ;)
Men hungern har ökat och det är inte bra. Jag begränsar mig dock väldigt bra men det är plågsamt. Vill bara sätta mig på Max o äta en stor hamburgare, så illa är det. :P
Men ikväll åt vi faktiskt kycklingfile med Markus egna champinjon/löksås och massor av grönt till det!
Den dagen jag kan, så ska jag börja träna på gymmet igen! Det bästa är ju att jag har en så hjälpsam sambo så vi kommer kunna avlasta varandra lätt. En gång sa vi att den dagen vi har barn får vi helt enkelt turas om att gymma och välja ut någon dag i veckan, så är den ena hemma med barnet när den andra tränar. Skit bra! :) Det är fint när partners kan vara så hjälpsamma, och skrämmande att inte alla har det så. Tro mig folket, efter förlossningen och innan nästa barn kommer ska jag ha en kropp alla kommer häpna över. :P

Mycket god mat! No Paleo, just healthy food.

Jag måste börja med att säga att jag är otroligt stolt över mig själv! Under alla dessa veckor som gravid har jag verkligen haft ply på mig själv vad gäller rutinerna. Och det beror inte på Hugo för den stollen är lat, hehe. Markus går ut med Hugo på morgonen vid 06 tiden innan han drar till jobbet. Jag är uppe en kortis ur sängen med dom mest för att gå på toa, sen somnar både jag och Hugge på nytt när sambon åkt iväg. Men klockan ställs på 10 varje morgon och mer sover jag aldrig, trots att jag är jätte trött och ögonen håller på att gå ihop typ. Jätte stolt! Jag jobbar ju inte och rutiner är jätte viktigt för mig men samtidigt har jag lätt för att halka efter, så ja. Jag är stolt som sagt. Hur trött jag än är så går jag upp!

Över till kosten. Jag är mäktigt besviken på Paleo kosten. Ingen av dom maträtterna vi har gjort har varit goda och jag behöver något som är nyttigt OCH gott inte bara nyttigt, för annars kommer jag lägga mig och ge upp. Dessutom ska man ju hitta en kost man kan leva med, men ja denna kosten... kokosmjölk och kokosolja går rätt igenom maten... dvs maten smakar bara kokos. Är det bara jag som upplevt detta? Sambon höll inte riktigt med dock tyckte han inte om maten så mycket ändå. Är jag känslig som gravid? Anyway. Som sambon sa, det viktigaste är att vi äter ekologiskt, mindre portioner och inget socker. Så nu skulle jag kunna säga att vi kör vår egna stil på LCHF hehe.

Imorse åt jag till frukost: Banan smoothie med kesofylld paprika. Skit gott, mättande (också en grej jag haft problem med) och nyttigt! Go go go! :P

Banansmoothie:
1 dl turkisk yoghurt
1 Ekologisk banan
1/2 tsk vaniljpulver (inte vaniljsocker!)

Mixa ihop i en mixer and done!

Magen vecka 22 (21+2). Sen är det lille Hugo ni ser därnere, hihi. Sötnosen som alltid vill vara nära! Kärlek!

Glöm inte att ni kan följa mig på Instagram också. :)

isabellasvarld

Som sagt följer jag också gärna andra som är gravida/har barn. Alltid kul! :)

Mammas ängel. Det finns inget jag längtar så mycket till som att få träffa dig! Varje gång vi ser dig på ultraljud så grips jag av en så otrolig lycka men också overklighet känsla... "Är du verkligen vår bebis?!". När jag ser bilder på andras barn så blir jag alldeles pirrig i magen för att jag tänker på att vi snart också får träffa vår bebis. I alla fall om 4 månader! :)
Mindre än ett halvår, jisses. Om fyra ynka månader är du i vår famn och vi ska älska dig högt för evigt och aldrig släppa taget om dig. Om några veckor får vi se dig igen och denna gången ännu bättre, det ska bli en mäktig känsla! Min mage har börjat ta mer form och jag kan känna hur den "stramar" då den verkligen blivit stor. Där inuti mig ligger du, och växer så det knakar och gör dig redo att möta världen. Älskade sötnos, mamma och pappa väntar med spänning!

Ultraljuds bilden är från vecka 13, alltså ingen ny. ;)

Jag har varit inlagd på sjukhuset sen igår... nu vet vi att det beror på virus infektion och hög blodvolym som gav symtomer som oroade oss allihopa. Gravida kvinnor får ökad blodvolym dessa veckor men jag kände väldigt mycket av det. Det allra första dom gjorde var ultraljud på bebisen som mådde toppen!

Sen fick jag göra en speciell röntgen på lungorna som man gör på gravida och barn. Man gjorde alltså inte det med hög radioaktivitet som skulle kunna påverka barnet negativt. Det var mycket lite jag fick i mig. Jag fick också blodförtunnande i förebyggande syfte också något som inte gjorde något. En spruta en gång i låret.
Röntgen gick till såhär: Jag fick ligga med en mask i munnen, sedan täppte dom till näsan med en klämma, då jag bara fick andas genom munnen! Tänk er att klämma för näsan och enbart andas genom ett sugrör.... Sedan ska detta medel fördelas i lungorna och en röntgen görs. Del två är att dom injicerar samma medel fast direkt i blodet så det fördelas där också, och så tar man nya bilder!
Allt tog nästan en timme, lite mindre. Dom sa att det skulle ta en timme för svaren men det gick fortare, och vi fick veta att lungorna hade INGET fel och absolut inga blodproppar! Jag fick åka hem sen eftermiddag idag. Jag dansade i sängen och sjöng att jag skulle hem, haha. Hemskt med sjukhus!
Sambon har "vakat över mig". Han var med från allra första början och har sovit på en stol för att han vet hur rädd jag är för att vara inlagd på sjukhus. Han har hållit mig i handen genom undersökningar och åh vad jag älskar honom! Sånt här borde vara självklart men alla män är inte sådana här mot sina kvinnor har jag märkt. Men Markus är ALLTID delaktig och jag älskar honom för det. :)

Så... Virus infektion med förkylning och ökad blodvolym var problemet. Haha känns lite mesigt men samtidigt SÅ skönt!! Vi är hemma och har vår älskade Hugo här! Vi alla är lyckliga och hela igen. :)

Vad som hänt..