Wow vad längesen jag skrev här! Jag har ärligt talat endast använt instagram. Så vill ni hänga med från början så får ni gärna kika på: bellaochwilliam på instagram.

William är 9 månader.
Han föddes den 22 Juni-14 på BF+10. Både jag och läkarna trodde ju att han skulle komma tidigare och jo det trodde nog kroppen också! Redan i vecka 37 började kroppen hela processen, men så fel man kan ha! Tio hela dagar extra tog det, men redan på dag 8 hade jag hemska värkar. Dock kom han ut på endast sju timmar när det väl var igång på riktigt! 3920g kärlek och 55 cm lång. Ja ni såg rätt, jag skrev heller inte fel. ;)
William har varit väldigt lång och smal redan från början.
Hur är han då? Världens bästa! Min idol, min största kärlek. Någonsin.
Ofta glad med ett leende på läpparna, mys sjuk och vi har fått sova sen dag ett. Vi samsover och jag ammar fortfarande, det är helt underbart!

På söndag fyller William 9 månader och är just nu 76 cm. Han varken kryper eller ålar men säger mamma, har lärt sig att vinka, flörtar med ögonen, tittar efter hunden och oss, panik-gråter när jag lämnar rummet, härmar oss när vi skrattar och smäller händerna i bordet om vi gör det först. Han har blivit blyg och visar tydligt om han vill till oss eller någon annan för den delen, och om han inte vill ha en puss/kram vänder han bort huvudet. Den som provar att ge honom det ändå får sig en smäll.

Han har åtta tänder och älskar majskrokar, riskakor och smörgåsrån. Om William fick bestämma skulle han leva på det samt bröstmjölken. Fast det gör han typ ändå, eftersom att han vägrar gröt och allt annat. Ibland får vällingen en ärlig chans, men bara om den kallnat rejält. Haha. I nästa vecka ska vi till en extra kontroll på BVC just för maten och hans vikt. Just nu ligger han lite under, dock inte katastrofalt.
Vi har alltid haft problem med William och vanlig mat, men efter att han åkte på en dubbelsidig öroninflammation för en två veckor sedan har det varit helt omöjligt att få i honom ordentligt med mat.
Men lika glad och full med energi är han ändå. Mammas älskade prins!

William knappt en timme ung!

Lite äldre :)

Och såhär stor är han nu!

Ikväll har jag och sambon varit iväg till föräldrar gruppen. Verkligen mycket intressant! Där kom en yoga instruktör och berättade lite om gravid yoga och sådär. Jag har varit intresserad sen innan men nu är jag väldigt intresserad! Det är tack och lov på lördag förmiddagar dessutom och i priset får sambon träna gratis i en månad på gymmet, där yogan är.
Jag kommer nog köra på detta både för att hjälpa mig mentalt inför förlossningen men också fysiskt, sen kan det vara nyttigt och kul att träffa nya människor också.
Vi fick också se en förlossnings video och det var kanon. Jag blev faktiskt lite taggad, haha. Varje gång jag kommer ut från föräldrar gruppen kommer jag med en ny energi. Det gillar vi!

Efter dagens kurs så blev det middag hos Markus föräldrar och därefter en glass på macken. Japp, jag föll för mina cravings. ;)

Såhär ser magen ut nu. Undrar när jag inte kan se mina fötter? Ser ni min älskade vakthund Hugo? Haha. Världens sötaste!

Vilken härlig dag! Det är inte bara alla hjärtans dag utan det är också så att jag klarat av ännu ett delmål i graviditeten! Idag går jag in i vecka 24. :)
Kan ni tänka er att bebisen från och med nu faktiskt kan överleva utanför livmodern? Det skulle så klart vara förödande ändå och en kamp jag sett andra få ta som jag aldrig skulle vilja göra själv (vem vill det?). Min största rädsla är faktiskt att föda extremt prematur, fast jag skulle bli mäktigt förvånad för fysiskt sett i graviditeten mår jag toppen. Men ändå, kan ni fatta att bebisen redan nu är så stark? Så sjukt att jag har en så pass "stor" bebis i mig, fast dom egentligen är pyttesmå. ;)
Det är också ganska intressant. Så länge dom håller sig innanför magen full tid ut så tycker man att "Wow 30 cm! Hur stort är inte deeeet! En hel linjal!" men sen när dom föds så tidigt inser man hur sjukt små dom är. "Minsta bebisen någonsin" liksom. Intressant hur vi människor tänker. :)

Annars då? Jo jag ska strax fixa med mammas och sambons presenter. Ikväll ska vi tre ut på en restaurang och äta, sen blir det att byta presenter under senare kväll. :) Så sjukt mysigt!

Kärleksfull frukost. :P
Jag skickar en stor Alla Hjärtans Dag kram till alla glada människor, men också bittra så kanske ni också kan dra på läpparna lite. ;)

KRAM Alla! Glöm inte att denna dagen inte bara är tillägnat alla kärleks par. Fira med era föräldrar, barn, syskon, vänner. Dom betyder faktiskt också mycket!

Äntligen var jag inne i en ny graviditets vecka. Vecka 23!
Nu börjar nerverna lugna ner sig en aning. Idag är det exakt en vecka kvar tills bebis skulle kunna överleva utanför mig. Må gud förbjuda att något händer så tidigt! Men jag har fått en rädsla, troligtvis på grund av mina missfall samt min sjukdom (Endometrios), att kroppen ska starta en förlossning av sig själv. Dock har jag inte ens haft sammandragningar ännu så jag bör inte vara rädd. :P Men jag har varit jätte rädd i alla fall och än är det inte helt lugnt i mitt kaotiska huvud!

Från och med idag slipper jag också dom jävlarna på gynakuten! För om där skulle vara nåt på tok hädanefter är det förlossningen man kontaktar och inte gyn. En läkare från gyn jobbar på förlossningen också men han är faktiskt bra, så jag är nöjd. :) Det är "tack vare han" jag är gravid....haha eller det är Markus som gjort jobbet men det var gynläkaren som upptäckte att jag hade ägglossning inom 2 dagar "så åk hem och var inte ifrån varann!". Vi tackade han till och med i vecka 16! :P

Det är också 3 veckor kvar tills vi ska göra 4D ultraljud och se om vi kan se vad det är för en liten krabat som gömmer sig därinne. Vilken längtan!

Det har varit en riktigt lugn och skön dag. Hugo har varit i sitt bästa humör och låtit matte sin få ta det lugnt. Sambon kommer strax hem och då blir det lite fiskgratäng med tomat/rödlök sallad. Jag tog faktiskt sovmorgon idag, fast det var bara 20 minuter längre än jag brukar, haha. Sen tog jag en liten magbild! Tycker verkligen om denna bilden. Ska bli kul att se hur jag ser ut i vecka 30!

Härinne växer en stjärna. <3

Magen vecka 22 (21+2). Sen är det lille Hugo ni ser därnere, hihi. Sötnosen som alltid vill vara nära! Kärlek!

Såhär som tjockis och väldigt mycket gravid så har jag kommit underfund med att jag var väldigt fin innan jag blev gravid, haha. Bilderna nedanför visar på vänster hur jag såg ut i vecka 11/12 och andra bilden är nu i vecka 20! På vänster bild var jag ändå svullen och började få mage men ändå var jag inte sååå stor.
Man märker verkligen vad kosten gjorde för skillnad på mig. Efter födseln kommer jag att se till att åtminstone gå ner till den vikten jag hade när jag gick ner 15 kilo. Då trivdes jag fast jag var så klart överviktig fortfarande, men mitt bmi var mycket bättre än idag. Det är inte så mycket som femton kilo jag behöver gå ner med vikten jag har idag. Har dessutom blivit rekommenderad av dietisten att försöka gå ner även under graviditeten... något kilo och INTE för fort. Det är då det blir farligt. Men vi får se. Jag bölar inte om jag går upp något kilo nu men jag har en gräns och det är att inte överskrida 10 kilo. Det ska inte vara några problem så länge man äter bra. Man ska såklart tänka på att man KAN få vätskeansamling men det är inget jag förväntar mig förens slutet av graviditeten.

Ska bli kul att se hur mycket kroppen gör sig av med egentligen efter förlossningen, själv utan att jag gör något, och sen hur promenader påverkar. ;)

Ojsan, ibland märker jag faktiskt inte under dagarna hur stor jag egentligen är, tills jag ska sitta på en stol, ta på mig min jacka eller liknande, haha. På ett sätt njuter jag jätte mycket för att jag trots allt är gravid och min mage är ett bevis på att vårt kärleksbarn ligger därinne. På ett annat sätt är det väldigt jobbigt för mig att hela tiden få höra pikar om magen. Att min mamma och sambo klappar magen, eller min bror... Familjen helt enkelt, och puttinuttar är en helt annan sak. Men att andra människor hela tiden Oj:ar och hoppsan och är där två eller? ska du föda snart? och så vidare, det börjar bli en aning jobbigt. Inte så jag blir skit förbannad, men jag känner mig ängslig. Jag är redan rädd för att jag ska knäcka benen mot slutet av graviditeten, hehe.

Som det ses, så har jag hemska utväxter i håret också, haha.