Oj då, här är det så mycket tankar i huvudet idag så jag har glömt att jag gått in i vecka 17 idag! Men så är det... Nu har jag passerat 40.4% av graviditeten så inte långt kvar förens jag är halvvägs. Helt otroligt vad fort tiden går.

Hur står det till med mina cravings? Jo då visst vill man ha citrus frukter och pasta men behovet är inte överdrivet stort faktiskt. Jag tror det börjar lägga sig mer och mer. Åtminstone hoppas jag att pastan gör det!

Illamåendet: Det är borta helt. Det existerar verkligen inte längre och jag hoppas verkligen att det fortsätter så. Jag har inte spytt en enda gång i alla fall och hoppas att det förblir så.

Hur var/är det för er?  

Och ja allt annat är bra. Foglossningen hade lagt sig på is ett tag men började känna av det ikväll när vi promenerade. Hoppas det bara var någonting tillfälligt. Har inget direkt att klaga på! Börjar njuta mer av graviditeten även fast jag är sjukt otålig. På det sättet "gillar" jag inte att vara gravid för jag är så förbannat otålig! Vill bara att bebisen ploppar ut liksom, så jag får se den haha.

Det där folk tjatar om "jag älskar att vara gravid" finns inte för mig. Vill ha ungen i min famn så jag har kontroll igen sen vet jag för mycket om risker med graviditet så jag vill verkligen att tiden går fort.

Heeeej tjockis!

Innan jag blev gravid så gick jag på lchf och åt verkligen aldrig någon pasta med mera. Jag gick ner 15 kilo och mådde faktiskt skit bra, jag hade gymmat innan men i somras tog vi inte mer än promenader och jag kan lova er att kilona rasade ändå. Men så kom jag in i en svacka och sedan blev jag gravid och droppade lchf helt. Först var det hanterligt men insåg nu för ett tag sedan att det är de inte längre. Idag insåg jag det på riktigt och vill få bort alla dumma ovanor omedelbart! Nej jag är definitivt inte ute efter att gå ner i vikt, för jag vet om att det inte är bra, men jag vill samtidigt inte gå upp mer än nödvändigt samt vill inte ha graviditets diabetes, vilket inte är överdrivet långt till. Jag tror inte jag når vecka 40 utan den sjukdomen om jag inte skärper mig, så nu är det allvar!
Jag ska alltså inte gå ner i vikt men jag ska behålla en sund inställning, må bra och inte flyga iväg i vikten. Men lite kolhydrater behöver bebisen ändå så jag kommer INTE gå på en strikt lchf. Det jag kommer göra är att tillåta mig äta lite kokt potatis med måtta, någon gång kanske jag kan äta pasta också och ris men inte ofta och INTE mycket. Godis och läsk droppar jag helt nu på vardagarna. Det jag kommer tillåta mig på lördagarna är glass till efterrätt typ, juice, choklad. Lösgodis är jag ändå inte sugen på. Kanske en kaka till fikat på lördagen, men dom andra dagarna är det skärpning. Jag vill verkligen INTE ha det jävla sockret i mig längre, usch!

Idag var ett helvete för jag glömmer bort och tar automatiskt det onyttiga, vilket är farligt. Jag har dock varit stark nog att lägga tillbaka chokladet och stänga frysen (glass) innan det var försent. Men det är bra att börja nu när sambon är hemma för då kan han hjälpa mig fram till tisdag morgon. Under dom dagarna har kroppen hunnit vänja sig, det vet jag sen innan.
Jag blev väldigt sugen och lät det gå för lång tid mellan måltiderna idag (mycket dumt), så det började verkligen inte bra, men då ställde jag mig och gjorde....
Ostrullar med smör i och två skivor salami! Skit gott och det hjälpte verkligen. Hur kunde jag droppa i alla fall liberal LCHF? Älskar ju kosten, men är man gravid så är man. Dock är jag inte ett fan av dom extrema LCHF fantasterna och vill heller inte höra någon predikan ifrån dom.

Jag vill bara leva hälsosamt och må bra! Undvika att gå upp för mycket och istället för att vara rädd att gå upp i vikt varje dag och desperat väga mig, så vill jag fokusera helt på graviditeten och bebis!

Så allihopa nu har jag äntligen satt mig till ro vid datorn, så jag kan berätta om gårdagen!

Men en viktig detalj att påpeka först: Markus hade i Söndags haffat min pappa när vi firade jul med dom, och gått i enrum med honom, för att fråga honom om hans godkännande att Markus friade till mig! HUR sött är inte det?!

Att jag verkligen ville ha det traditionellt såg Markus definitvt till att det blev!

Det hela igår började i alla fall klockan 18.30 då vi hade bokat bord på en jätte fin restaurang. Markus hade fixat en Nyårsmeny som alltså var trerätters middag. Jätte gott! I början var det inte alls fullsatt, men plötsligt var där jätte många, haha! Kan bara tänka mig Markus nervositet...

Vi fick äta hela middagen innan det stora hände. Jätte bra service, och vilken tur det med tanke på att det inte direkt kostade tvåhundra kronor... På bordet hade Markus också fixat tio röda rosor, som alltså står för bröllop. Dom ska egentligen vara röda, men det fick bli vita med glitter på. Sambon sa att det stod för något oskuldsfullt, och då skrattade jag.. "Jaha, och så oskuldsfull är jag så jag är gravid nu".   

Ett stort plus i kanten var att jag blev väl omhändertagen som gravid! Ja först var det drickan, att jag fick bubbelvatten istället för all vin och sånt dom erbjöd, sen så fixade servitrisen så att jag bara kunde ha rödvinsåsen sidan om maten och ta så lite jag ville ha själv bara. Hon såg även till hur mycket/länge dom hade kokat såsen så att all alkohol verkligen dunstat bort. Jätte bra för jag tog och behövde heller inte så mycket sås, det var alldeles lagom och jag slapp vara orolig. Sen fixade hon så kocken inte gav mig blodigt kött, utan det skulle vara väl genomstekt. Också en gravid grej, som även barnmorskan varnade mig för. Detta hade även servitrisen koll på. All beröm till den extra servicen för att inget ska bli fel!

Middagen tog lång tid att äta upp. Vi var inne 18:30 och klockan 20.50 var vi klara med maten, haha! Sen plötsligt behövde Markus gå på toaletten... och jag observerade att han stod i restaurang hallen och fifflade med jackan och var bara i hallen och fjantade sig, haha. Tillslut undrade jag faktiskt vad tusan han höll på med. Ut kom han tillslut med en ask inslagen i guldpapper, och så en liten ask på den. Han haffade min uppmärksamhet och sa "Isabella...". Han stod upp och började förklara att vi gått igenom mycket tillsammans, att vi har så mycket framför oss och han vill skapa fler minnen med mig.... "Och vårt lilla mirakel ligger i din mage.." (där kom mina tårar). Sen sa han: "Så jag frågar dig nu..." *sätter sig på knäet*.. "Vill du gifta dig med mig?" *Öppnar asken*. Jag torkade tårarna och pep fram ett Ja med förmodligen världens töntigaste leende, haha!

Han trädde på min ring och man hörde stora applåder från folket runt omkring. Tjejerna utbrast "Åh vad gulligt! Så romantiskt!" och en av tjejerna, som satt med sin pojkvän, såg drömmande på oss och fortsatte åha och åhhh, haha.

Sedan trädde jag på Markus ring och vi kysste varandra. Jag skakade som tusan så ett tag där trodde jag inte ens jag skulle lyckas få på han ringen, hihi.

Därefter fick jag öppna min present. I en större ask låg ett gravid smycke i silver, med ett hjärta på i mitten. Överlycklig! Precis vad jag velat ha ju!   

Efter den presenten visste hela restaurangen att jag var gravid också, haha! Fick frågor hur långt gången jag var, och dom önskade oss all lycka med 2014 och bebisen, med mera. Wow säger jag bara, hade ingen aning om vilka människorna var men jätte kul att folk brydde sig. Kändes dock lite blygt att stå MITT I centrum, även fast jag måste medge att jag njöt lite, hihi.

Kvällen avslutades alltså med en förlovning och vi hade sedan innan bokat en taxi hem vid 21.30 så det var perfekt tajming alltihopa. När vi åkte hem mötte mamma oss med Hugo i hallen och var helt överlycklig för vår förlovning, hehe. Här hemma firades Nyår och vår förlovning lugnt och fint, mestadels på grund av Hugo och mig. Jätte trevligt var det. Ett tag flippade vi alla i skratt när vi fjantade oss framför kameran, haha. Kanske vågar visa bilder sen! Jag ser ut som en naturkastatrof. ;)

Jag och brorsan drack fanta medan mamma och Markus suttade på öl. Strax innan tolvslaget reste vi oss upp och kollade på rakterna, där även Hugo var med och skötte sig jätte bra. Duktig liten vovve som inte var rädd för rakterna. Jag vet att han kan bli rädd sen. Men han är inte det nu, and thats all that matters right know.

På tolvslaget blev det en riktigt blöt kyss på munnen mellan mig och Markus, haha, och sen kramades vi allihopa och klappade min mage. Ja bebisen får ju också vara med!   

Nu ska ni få höra något för er som är mycket tråkigt! Klockan 00.30 sov jag gott, hihihi. Jag orkade verkligen inte vara uppe mer. Hade redan hållit på att somna på soffan innan vi skulle gå till restaurangen, så jag var super trött. Men som få var jag mycket pigg 10.00 imorse. ;) Vaknade före alla, till och med hunden! Tog smyg bilder på Markus, surfade och petade i hans ansikte.   ... Fast nej inte så hårt. :P

Här fick ni historien om hur Markus friade, det var så fint alltihopa! Jag kan knappt bärga mig till bröllopet, haha. Men innan det storslagna bröllopet äger rum har vi (jag) en hel del att fixa med mig själv. Allt, även jag hehe, ska vara perfekt!

Skålade för vårt liv tillsammans, förlovning och blivande föräldrarskap till skrutten.  

Min älskade sambo, nu även fästman, gjorde vår Nyår till ett minne för livet! Markus ställde sig på knä efter den finaste kärleks förklaringen någonsin och frågade om jag ville gifta mig med honom! Tårarna rann på mig och det var ingen tvekan.... JA, självklart vill jag det! :)
Vi förlovade oss på kvällen den 31 December 2013 och avslutade året på bästa tänkbara sätt!
Jag har så mycket att berätta! Men allt kommer i ett annat inlägg.
Jag har alltid sagt att jag vill ha RUBBET vid både frieri och bröllop. Låter det bortskämt? Det är min flickdröm, och jag är så glad att Markus är så mån om att få mig att känna mig som en prinsessa och att uppfylla varje önskemål. Jag vill ha det traditionella och fina, och det fixade han! Jag kan bara tänka mig hur vackert vårt bröllop då blir.
I ett annat inlägg kommer jag att berätta hela historien om gårdagen för er. Min fina saga om när Markus bad om min hand och att få spendera resten av våra liv tillsammans. Allting var så genomtänkt och perfekt, och jag fick det där lilla extra som jag trodde bara hände på film, hihi.

Det får ni läsa om mer sen! ;)

Gott nytt år till er alla från oss! Jag är evigt tacksam för alla fina besökare 2013 som följt vår resa! Jag lovar att ni kommer att få läsa mer om oss, graviditeten och i år föds ju faktiskt vårt mirakel! Det blir ett nytt kapitel i livet, som ni även där får följa med på. Måste erkänna att jag är förvånad att ni är så många som läser min, Isabellas, blogg. Men jag tar det på största allvar och gör mitt bästa för att ni ska trivas!

Då var det dags för min Årsresumé. Dom stora händelserna detta år som varit!

Jag började mitt år med att ta tag i viktnedgången igen. Tillslut lyckades jag att gå ner totalt

15 kilo innan jag blev gravid. Det är jag fortfarande mycket stolt över och är nog orsaken till att jag överhuvudtaget är gravid idag!

Helt plötsligt såg jag ut såhär...

Nästa grej som hände var i April, den 10:e när jag fyllde år. Min älskade sambo fixade biljtter till oss till en Takida konsert i Halmstad! Turligt nog var det på självaste födelsedagen, då jag fyllde 21 år.   

När studenten närmade sig gjorde jag ännu en total förändring. Hårförlängning! Jag blev som en helt annan person, haha. Älskade verkligen det! Förutom all skötsel, haha.

Den 5 Juni kom dagen jag väntat på i 5 år! Har ni träffat någon som gått fem år på gymnasiet? haha. Tänkte nästan det... inte så vanligt. Men jag fick gå om, jag hoppade av och höll på att fjanta mig i tonåren så tillslut tog jag Studenten från Handel och Administrations programmet, 21 år gammal. Bättre sent än aldrig måste jag säga! Jag fick min utbildning, och jag är nöjd.

Just det kortet, jag fick av Markus på studenten, det kan jag se på idag och le för mig själv. Hjärtat slår ett extra slag när jag läser det. Då, för ett halvår sedan (lite mer) när jag läste det, så hade jag ingen aning om hur det verkligen skulle stämma! Jag älskar Markus mer än någonsin, jag har aldrig älskat så mycket. Det vi nu upplever tillsammans, är det finaste ett par kan få gå igenom. Vi skapar ett nytt liv tillsammans, blir en familj. Vi skapar en helt ny generation.

Sen kände jag mig fri! Jag hade tagit studenten och dagarna efter det lekte. Vi hade hyrt en Mini Cooper, eller rättare sagt Markus överraskade mig med det! Så vi åkte ut med hög volym på stereon i bilen och levde loppan med vinden i håret!

Slutet av Juli kom, och det betydde inflyttning till Markus i Helsingborg! Egentligen hade vi ju varit sambo länge i min lägenhet, men vi var skrivna på olika adresser. Men nu skulle detta förändras! Sambolivet var i full rullning, min lägenhet var uppsagd och nu äntligen var det dags!

Min lillebror var hos oss i en vecka under sommaren när jag flyttat in hos Markus. Det var riktigt kul!

Jag glömde klämma in att jag och mamma åkte till Bakken också. :)

Ser ni felet? Haha.

I Augusti köpte jag och sambon en ny bil, och förberedde inför familjelivet....som vi dock aldrig trodde vi skulle hamna i så snabbt! Bilen är kanske för liten och måste bytas snart igen.... haha! Observera innhållet i bilen... hihi.

Hårförlängningen åkte av och jag blev rödhårig!

Sen kom dagen jag längtat så mycket efter! Vi skaffade hund...och det var inte vilken som helst! Det var vår alldeles egna HUGO BOSS!  

Jag och sambon droppade preventivmedel och började det "tuffa" jobbet. Att bli gravid! Det var detta ÄL-test som gjorde mig gravid den här gången.

Och här kom mitt första plus med denna plutt!!!!  
Den 7 oktober 2013!!

Sen kom där fler plus och "Gravid" resultat för att jag skulle fatta att jag faktiskt var gravid! Eller vi!

Tiden gick och jag fick göra Ultraljud på privat klinik i Malmö. Första i vecka 9 som bild 1 visar, och andra i vecka 13, som bild två och tre visar.  

Får se om jag kommer på något mer, och då återkommer jag. NU är jag trött!   

Nu dröjer det inte länge förens vi förhoppningsvis får veta könet på vår skatt! Är det som magkänslan säger så blir det en pojke, däremot spelar det verkligen ingen roll för jag blir överlycklig för en dotter också så klart. Jag vill bara få en närmre kontakt med pyret därinne. :)
Blir det en pojke ska vi, i alla fall jag haha, beställa en av dessa Hugo Boss dräkter! Så sjukt söta! Men vilken tycker ni är finast?

Dom finns på: http://m.babyshop.se/hugo-boss/s/856
För er som är intresserade. :)

Ja, jag tänkte förklara lite varför jag heter som jag gör i bloggen. "Mirakelmamma" och så tänker ni säkert alla olika tänkbara scenarion men vad är den riktiga? Nu ska jag berätta allt för er.
Jag är inte bara en ung tjej som ville bli gravid med min sambo och wips så blev jag det, nej nej.
2010 fick jag diagnosen Endometrios och 2012 fick jag diagnosen PCO. Ingen av sjukdomarna var goda för min fertilitet, men så hade vi också problemet Övervikt. Trots att jag gick ner ca 15 kilo så hade jag en mycket lång väg kvar, och jag kämpade verkligen. Inga ägglossningar och allting var bara skit, till och med läkarna var helt inställda på att ge oss hjälp med behandling och så vidare.... Men okej "vi ger det 6 månader själva ändå, går det inte tar vi behandling". Men plötsligt så säger det bara Bom så fick jag ägglossning, och som om det var meningen åkte jag in på akuten och fick göra ett vaginalt ultraljud, och läkaren bad oss hålla ihop dessa dagar för jag skulle ägglossa när som helst. Då hade jag bara haft två ägglossningar för dom andra månaderna va det verkligen tomt på ägg. Jag minns hur förbannad jag var för jag gick ner i vikt men ändå ville det inte! Alla tjatade om hur viktnedgången skulle göra mig fertil trots mina sjukdomar ju....
Jag hade gett upp... jag mådde psykiskt dåligt och åt inte längre lchf. Jag åt skräpmat och struntade i allt och gick upp i vikt. Sen blev vår hund valp sjuk och jag var bara sjukt ledsen hela tiden. Men så kom dagen den 7 oktober. Jag hade bestämt mig för att ta ett test, sagt och gjort. 5 minuter senare plussade jag!
Men jag andades inte ut för jag hade för många erfarenheter av missfall och blev faktiskt mer rädd och tänkte att jaha då ska vi gå igenom detta igen. Men vecka 4 blev 9 där vi såg hjärtat slå, vecka 9 blev 13 där vi såg det igen och det blev vecka 15, där vi återigen fick se en totalt livad bebis. Här är jag nu SNART i vecka 17 och kan inte fatta hur långt vi tagit oss egentligen. Det skulle inte gå så lätt? Men det gjorde det.
Det är VÅR mirakel bebis. Först blev jag gravid trots två sjukdomar och övervikt sen fick jag uppleva allt detta och att det går bra också!
Nu håller vi tummarna för att det fortsätter gå bra och att bebisen stannar till vecka 40.... Nej vecka 38-39! ;)

Hej hopp tjollaflopp! Idag har jag fått en härligt befriande känsla! Jag kände mig fri från mina graviditets krämpor, peppar peppar. Vi tog en promenad därute på en HEL timme utan några förbannade smärtor! Hugo var stört glad om än förvånad att hans mamma var med på lång promenad haha. ;) Men han har verkligen blivit super duktig på att gå framåt nu, och det var inga problem. Skönt väder också och jag bara njöt. Taggad till tusen inför ännu en promenad imorgon!
Nu när julen trots allt börjar lida mot sitt slut, så finns där inte fler ursäkter till att äta ohälsosamt. Allt vad macdonalds och BK heter står mig också i halsen nu, då vi (innan jul) åt ganska mycket av det. Jag börjar sakna LCHF maten litegrand också, men ni vet, inte den extrema kosten utan vissa goda maträtter jag kopplar med lchf som vi gjorde under min viktnedgång. Jag anser att jag behöver ändå lite mer kolhydrater när jag är gravid, men absolut inte godis och läsk, utan jag menar bra kolhydrater haha. Jag är helt inställd på att inte gå upp för mycket i vikt, utan bara det som jag behöver för bebisen, så ikväll får vi äta matrester men inför nästa veckohandling så är det dags! Har lite recept på typisk, nyttig och näringsrik "graviditets mat" som jag tänkte göra några lass av till lunch så jag inte behöver stå och fixa det varje dag. Ska även se över frukosten, och sen bara äta middag som vanligt fast med ännu mer grönsaker och kött. Ska vi beställa mat mitt i veckan blir det kycklingsallad eller liknande från pizzerian, då jag vet att det faktiskt är sjukt gott egentligen. :P Jag vågar inte uttala mig för mycket om motionen hur bra det än må kännas idag, för imorgon kanske jag ligger igen, men övningar hemma för att åtminstone träna mitt bäcken SKA göras, och så länge jag kan och orkar ska jag ta den där extra långa promenaden med Hugo. Ingen press på en timme.... det kanske är tjugo minuter nästa gång, fyrtio fem andra och plötsligt orkar jag en timme igen och så mindre. Det är bara ren fakta att man inte kan hålla samma tempo som ogravida men så länge jag mår bra ska jag inte vara helt stilla. Jag har många veckor kvar i graviditeten och jag får och ska verkligen inte gå upp för mycket! Nu är det okej, men snart kanske det skenar iväg om jag inte skärper mig. Till nyår blir det så klart skit samma vad jag äter, med all rätt, men mellan dom där dagarna ska det brukas allvar! Så enkelt är det!
Håll tummarna för mig! :D
Hugo på bilderna nedanför när vi var ute idag!