Det bästa som hänt min Endometrios är att bli gravid! Jag menar, för första gången på typ tio år så har jag gått en längre period utan smärtor i magen, och det är faktiskt så att många mår bättre av att vara gravid, därav missförståndet att graviditet botar Endometrios, för det gör de alltså inte. Det är en kronisk sjukdom som försvinner i samband med klimakteriet oftast. Men jag njuter av tiden full med hormoner som gör att jag slipper ha ont. Sen givetvis att vara gravid och känna bebisens sparkar.
Idag kände jag hur den tryckte rumpan eller något större i alla fall rätt upp mot min mage, haha. Kändes sjukt konstigt, men å andra sidan har jag inte vant mig vid att känna bebisen heller ännu. Helt sjukt att det är vårt barn därinne egentligen!

Eftersom att jag inte kan direkt flänga rundor hela tiden så blir största delen av min tid att vara hemma. Det är promenader med hunden jag tar men sällan gör jag egentligen något annat eftersom att jag måste ta det lugnare än andra... Så! För att ppiffa upp den känslan tänkte jag köpa den här mysdressen med skor på bilden ovanför. Den är ju hur söt som helst och perfekt när man mest vandrar hemma! ;)

I övrigt blir det snart en hel del firande, bland annat min födelsedag i början av April. Så jag tänkte också beställa hem klänning(ar). Helst båda två plus dessa korta leggingsen...hihi. Hur fina som helst och precis i den storlek jag behöver med min monster mage! ;)

Det är så himla underbart att känna så mycket av vår bebis nu. Varje dag vaknar jag och känner efter ett tag hur bebisen sparkar därinne, riktigt galet mycket. Där kommer underbara stunder om dagarna där det dyker upp en och annan spark, det syns till och med på utsidan ibland, haha. Jätte coolt!
Det är helt fantastiskt att där faktiskt är ett barn därinne, hallå ja. Inte så längesen (känns det som) som jag var i vecka 9 och aldrig någonsin kunde se att jag skulle komma såhär långt. Men för varje helg som rusar förbi är jag allt närmre TREDJE trimestern. :) Snart så!

I övrigt kan jag berätta att vi har gjort framsteg i försäljningen av vår lägenhet. Ikväll åker vi tillbaka till Ängelholm eftersom att det ska vara visning imorgon. Oho! Vi ska givetvis då inte vara hemma, så vi våldgästar mamma. ;)

Underbara unge! Är så nyfiken på dig!

Då var det återigen måndag och ännu en helg har passerat. Dagarna går så otroligt fort! Men det är bra, desto närmre är vi bebisens ankomst.
Denna veckan är dock fullspäckad med möten och det gillar jag inte! Det blir bara fram och tillbaka hela tiden, och så sammandragningar på det... Ja men kul.
Det enda roliga är på fredag när vi ska till läkaren på barnmorskemottagningen och då även få ett extra ultraljud! Det är egentligen bara för min skull så ingen medicinisk orsak, för så pass snälla är dom här hehe. Ska bli kul att se med egna ögon hur stor bebisen blivit då jag samma dag går in i vecka 25. Så man kan säga att en gång i veckan i tre veckor har vi fått uppleva något med bebisen sen... Förra veckan lyssnade vi på hjärtat, denna veckan ett ultraljud och i nästa vecka 4D ultraljudet... Men sen dröjer det hela 6 veckor ungefär innan vi får se bebis igen, då det är tillväxt ultraljud i vecka 32. Förhoppningsvis det enda tillväxt vi behöver!

Imorse åt jag naturell filmjölk med fiberrika flingor och drack lite Proviva med 50% mindre socker. En bra start på dagen!

Nu har vi verkligen hållit helg här hemma och den 14 februari var ju tok underbar!
Jag, sambon och mamma min var ute på restaurang som vi bokat i förtid. Riktigt mysigt! Varsin plankstek och sambon en pizza blev det. ;)

Detta ovan gav sambon mig i Alla hjärtans dag present! Fina röda rosor, ett kärlekskort, en cupcakes recept bok och en kupong med en Helkroppsmassage av sambon när jag vill! ;)

Jag och sambon ute på restaurangen i Fredags!

Av mig fick sambon sin första pappa-bok där han kommer att kunna skriva ner alla minnen med sitt barn genom åren. Jag skrev en dikt i början av boken som en fin start, från bebis!

As nöjd med outiften! Toppen var väl fin?! Snygg mamma tröja som kom med i brevlådan!

Vilken härlig dag! Det är inte bara alla hjärtans dag utan det är också så att jag klarat av ännu ett delmål i graviditeten! Idag går jag in i vecka 24. :)
Kan ni tänka er att bebisen från och med nu faktiskt kan överleva utanför livmodern? Det skulle så klart vara förödande ändå och en kamp jag sett andra få ta som jag aldrig skulle vilja göra själv (vem vill det?). Min största rädsla är faktiskt att föda extremt prematur, fast jag skulle bli mäktigt förvånad för fysiskt sett i graviditeten mår jag toppen. Men ändå, kan ni fatta att bebisen redan nu är så stark? Så sjukt att jag har en så pass "stor" bebis i mig, fast dom egentligen är pyttesmå. ;)
Det är också ganska intressant. Så länge dom håller sig innanför magen full tid ut så tycker man att "Wow 30 cm! Hur stort är inte deeeet! En hel linjal!" men sen när dom föds så tidigt inser man hur sjukt små dom är. "Minsta bebisen någonsin" liksom. Intressant hur vi människor tänker. :)

Annars då? Jo jag ska strax fixa med mammas och sambons presenter. Ikväll ska vi tre ut på en restaurang och äta, sen blir det att byta presenter under senare kväll. :) Så sjukt mysigt!

Kärleksfull frukost. :P
Jag skickar en stor Alla Hjärtans Dag kram till alla glada människor, men också bittra så kanske ni också kan dra på läpparna lite. ;)

KRAM Alla! Glöm inte att denna dagen inte bara är tillägnat alla kärleks par. Fira med era föräldrar, barn, syskon, vänner. Dom betyder faktiskt också mycket!

Glöm inte bort att bara för att du inte behöver fylla i alla uppgifter när du kommenterar i min blogg, bara för att du kan vara "Anonym", så betyder det inte att jag inte vet vem du är.
Din IP adress sparas och om det förekommer trakasserier så anmäls det. Personangrepp, kränkningar osv är INTE tillåtet härinne. Din kommentar blir också borttagen och din IP adress blockerad!

Jag bloggar inte för att göra dig lycklig. Jag berättar bara en liten del av vårt liv, och av den lilla delen ni ser är det omöjligt att döma hela min livsstil eller hur jag och min familj är.
Du läser 10% av mitt liv men du vet faktiskt inte vad jag äter varje dag vid matbordet, hur exakt jag mår inombords och så vidare.
Det värsta du kan göra är att döma efter en blogg.

Att jag uppmärksammar detta är för att ni ska veta att det som skrivs i bloggen inte är hela mitt liv. Ni vet inte att jag faktiskt äter hälsosamt mer än dom få inlägg då jag lägger upp bilder på min mat, ni vet inte hur jag mår idag och så vidare. Jag vill också att denna människa och andra med en tendens att vara elak faktiskt tänker till. Läs bilden nedanför! Den säger en hel del.

Lär känna mig personligen och döm sen.

Det kommer inte gå att kommentera detta inlägg.

Förlåt men... Elaka kommentar förstör inte mitt liv. :)
Dessutom är detta en glad gravid blogg med inslag av andra tankar samt min vardag. Så inga elakheter är tillåtna!

Ikväll var det dags för Profylax kursen och det var en riktig upplevelse. För det första så är den här BM mottagningen jag går på helt kanon. Kom in i ett riktigt stämningsfullt rum med levande ljus och avslappnings musik... Övningarna var kanon och riktigt spännande. Sambon var givetvis med också och han fick massera min svank, andas med mig och göra olika berörningar som kan vara till en fördel sen på förlossningen.
Vi fick prata om känslor och eventuella rädslor. Det var jag och en tjej till som är skräckslagna.... Men jag lärde mig mycket ikväll om hur jag ska andas, att ha kontakt med min sambo och genom att lyssna på honom och vad han hade att säga idag om allting förstod också att han kommer att göra jätte mycket. Jag menar, jag satt med dom andra kvinnorna och männen idag och hörde min sambo säga att han inte tvekar en sekund på mig och att jag kommer att klara detta jätte bra fast jag är rädd. Han är inte rädd för att jag inte klarar det, jag blev så himla rörd. Kände bara att vilken underbar man jag har! Här sitter han.... Alldeles perfekt. Jag kommer att ha honom och min mamma med mig, inget kan ju gå fel. När jag tappar kontrollen finns han och min mamma som redan gjort detta, och får mig att komma tillbaka. När jag bara vill flippa ur så hjälper dom mig...
Är jätte nöjd! :)

Eftersom att det var min barnmorska som höll i detta ikväll fick vi prata ensamma med henne efteråt när alla gått. Kortfattat slutade det i alla fall med att vi redan idag fick lyssna på bebisens hjärta! Herregud så underbart. Imorgon går jag in i vecka 24 och jag har varit väldigt orolig av mig, men vi hörde hjärtat slå så tydligt så det kändes som att höra genom bebisens bröstkorg direkt. 150 slag i minuten, och alldeles perfekt. Mitt i allt hör man kaaabom fyra gånger typ, det var bebisen som sparkade vilt därinne och det kände jag då med, hihi! Barnmorskan skrattade och det blev en mycket rolig stund för oss alla tre.
Det hela slutade i alla fall med att jag bröt ihop och bara grät. Hela grejen med att träna inför förlossningen, höra hjärtat slå och höra samt känna bebisen sparka gav mig typ en uppenbarelse! Att vi verkligen SKA bli föräldrar, att bebisen verkligen mår BRA och ja.. Allt går framåt. Det blev en sån total lycka så jag bara grät! Hihi.
Sambon grät också och vi var/är bara så himla lyckliga.
Den 21 februari kommer vi att få ett extra ultraljud av läkaren på BM mottagningen och det är enbart för min skull. För att jag ska känna trygghet och få se bebisen själv eftersom att jag mått väldigt psykiskt dåligt. Så det är inget tillväxt utan vi ska bara få gå på rosa fluffiga moln och bli toklugna hihi.
Är så tacksam av att ha så tillmötesgående personal på mottagningen! Ultraljud bad jag verkligen inte om själv utan det sa min BM att vi kunde göra också. Även att när jag är sådär tok rädd så ska jag bara komma direkt till dom så kollar dom hjärtat på bebisen, om det så är en gång i veckan. :)
I övrigt kommer jag att gå hos en psykolog och eventuellt också hos några på lasarettet för att hantera förlossnings rädslan. Nöjd som fan över kvällen och totalt slutkörd i huvudet!

Blev lite för avslappnad när vi gjorde övningarna haha, och sen lättnaden när man får höra bebisens hjärta!

Idag är jag i slutet av vecka 23. Imorgon går jag in i ännu en ny graviditets vecka, och jag är så otroligt stolt. Idag är det bara 119 dagar kvar till förlossningen vilket betyder att nedräkningen snart är tvåsiffrigt.
Igår kväll kände jag och min mamma sparkar på våra händer för första gången dessutom! Det var så mäktigt, fast jag tror snarare det var ett lår/rumpa mot min hand för det liksom fyllde upp lite, hehe. Känslan att faktiskt ha nästan-rört vid mitt barn var helt sjuk och det häftigaste med graviditeten!
Jag är otroligt glad och stolt för allting vi får uppleva och det är den mest spännande resa vi går igenom någonsin. Inte trodde jag att vi skulle komma såhär långt, nej absolut inte. Det är ett BARN därinne, inget embryo och inget foster. Ett barn! Det är så sjukt häftigt så det går knappt att beskriva.

Den dagen jag får hålla i detta lilla knyte kommer jag att gråta av ren lycka. Jag kommer aldrig släppa taget om dig när jag väl får ha dig i min famn! Vi har längtat efter dig längre än du egentligen har funnits... Vi har haft en så stor barnlängtan och vi ville inget hellre än att få uppleva det vi nu idag får uppleva! Vi älskar dig redan. Om två veckor ser vi dig i 4D! Förhoppningen är stor att kanske få se i alla fall lite, vem du är lik. ;)
Men jag tvivlar inte en sekund på att du är din pappa upp i dagen!