Ikväll var det dags för Profylax kursen och det var en riktig upplevelse. För det första så är den här BM mottagningen jag går på helt kanon. Kom in i ett riktigt stämningsfullt rum med levande ljus och avslappnings musik... Övningarna var kanon och riktigt spännande. Sambon var givetvis med också och han fick massera min svank, andas med mig och göra olika berörningar som kan vara till en fördel sen på förlossningen.
Vi fick prata om känslor och eventuella rädslor. Det var jag och en tjej till som är skräckslagna.... Men jag lärde mig mycket ikväll om hur jag ska andas, att ha kontakt med min sambo och genom att lyssna på honom och vad han hade att säga idag om allting förstod också att han kommer att göra jätte mycket. Jag menar, jag satt med dom andra kvinnorna och männen idag och hörde min sambo säga att han inte tvekar en sekund på mig och att jag kommer att klara detta jätte bra fast jag är rädd. Han är inte rädd för att jag inte klarar det, jag blev så himla rörd. Kände bara att vilken underbar man jag har! Här sitter han.... Alldeles perfekt. Jag kommer att ha honom och min mamma med mig, inget kan ju gå fel. När jag tappar kontrollen finns han och min mamma som redan gjort detta, och får mig att komma tillbaka. När jag bara vill flippa ur så hjälper dom mig...
Är jätte nöjd! :)

Eftersom att det var min barnmorska som höll i detta ikväll fick vi prata ensamma med henne efteråt när alla gått. Kortfattat slutade det i alla fall med att vi redan idag fick lyssna på bebisens hjärta! Herregud så underbart. Imorgon går jag in i vecka 24 och jag har varit väldigt orolig av mig, men vi hörde hjärtat slå så tydligt så det kändes som att höra genom bebisens bröstkorg direkt. 150 slag i minuten, och alldeles perfekt. Mitt i allt hör man kaaabom fyra gånger typ, det var bebisen som sparkade vilt därinne och det kände jag då med, hihi! Barnmorskan skrattade och det blev en mycket rolig stund för oss alla tre.
Det hela slutade i alla fall med att jag bröt ihop och bara grät. Hela grejen med att träna inför förlossningen, höra hjärtat slå och höra samt känna bebisen sparka gav mig typ en uppenbarelse! Att vi verkligen SKA bli föräldrar, att bebisen verkligen mår BRA och ja.. Allt går framåt. Det blev en sån total lycka så jag bara grät! Hihi.
Sambon grät också och vi var/är bara så himla lyckliga.
Den 21 februari kommer vi att få ett extra ultraljud av läkaren på BM mottagningen och det är enbart för min skull. För att jag ska känna trygghet och få se bebisen själv eftersom att jag mått väldigt psykiskt dåligt. Så det är inget tillväxt utan vi ska bara få gå på rosa fluffiga moln och bli toklugna hihi.
Är så tacksam av att ha så tillmötesgående personal på mottagningen! Ultraljud bad jag verkligen inte om själv utan det sa min BM att vi kunde göra också. Även att när jag är sådär tok rädd så ska jag bara komma direkt till dom så kollar dom hjärtat på bebisen, om det så är en gång i veckan. :)
I övrigt kommer jag att gå hos en psykolog och eventuellt också hos några på lasarettet för att hantera förlossnings rädslan. Nöjd som fan över kvällen och totalt slutkörd i huvudet!

Blev lite för avslappnad när vi gjorde övningarna haha, och sen lättnaden när man får höra bebisens hjärta!

 

Sara

14 februari 2014 10:05

Kan tänka mig att det hela väldigt känslosamt så inte konstigt att du gråter :)

Härligt att höra bebisens hjärta!

Som du skriver, inget kan ju gå fel när du har både sambon och din mamma med dig :D

http://hungryeyes.bloggplatsen.se

Isabella

14 februari 2014 10:07

Nä men precis :) Åh vad jag längtar!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

När William låg i magen var jag väldigt pysslig, men det var bara några dregglisar och sånt som blev gjort. När han sedan var född började jag först med att tillverka napphållare av träpärlor. Giftfria, salivbeständiga av hög kvalite självklart! Snör...

Efter att ha kommit hem från sjukhuset imorse och efter några timmars sömn för både mig och busungen (pappan skulle iväg dessvärre så han fick inte ta igen förlorad sömn just då) så traskade vi iväg till stan. Där träffade vi min vännina och hennes d...

Minst sagt en händelserik dag! Allt var lugnt igår, jag sydde på beställningar inpå natten och sedan gick jag och la mig. Vaknade kl 04.00 efter ca en timmes sömn, och mådde inte bra. Hela vänsterarmen stack (låg på höger) och var tung. Blir rädd oc...

Wow vad längesen jag skrev här! Jag har ärligt talat endast använt instagram. Så vill ni hänga med från början så får ni gärna kika på: bellaochwilliam på instagram. William är 9 månader. Han föddes den 22 Juni-14 på BF+10. Både jag och läkarna t...

Som rubriken lyder så väntar vi en son och inte dotter! :) Lyckan är total att äntligen få veta med säkerhet VEM den lille är därinne. Tillväxt gjordes och han väger 815g och är ca 35 cm. Jag är i vecka 26 så det är jätte bra! Allt blev ännu en gång...