Ikväll berättade vi för mamma att vi är gravida igen! Denna gång gör vi inte om samma misstag utan vi låter enbart mamma få veta i familjen då vi inte vill att det ska läcka ut, som det så fint gjorde sist. Mamma blev super glad och rörd, även fast det inte är första gången hon får beskedet. Det bästa med mamma är att hon gör "varje gång" speciell. Aldrig säger hon att "ja vi får väl se..." utan hon peppar och stöttar. Vi analyserar tillsammans och förstår att denna gången känns mer rätt än dom andra gångerna som slutat i missfall. Jag har inte en enda blödning vilket jag alltid fått innan BIM innan.... Inte ont i magen alls heller och ja allting känns helt enkelt super bra.
Är dock medveten om att det är tidigt ännu men vi ska vara glada!!! Njuta av tiden för plötsligt så är jag inte gravid mer och ligger på BB. Hur gärna man än vill ha bebisen lär man ju sakna själva känslan att vara gravid. :)
Allting känns super bra i alla fall men jag vill bara att denna veckan går fort haha! Lär lugna mig sen... Men just nu letar jag efter blod när jag torkar mig i rädsla att någon mens eller ett missfall slår in. Jag tror därför att när jag gått en vecka extra utan att blöda så kommer jag att förstå att jag faktiskt verkligen, på riktigt.... ÄR gravid! Trots att jag om och om igen kollar på bilderna på mitt plus och försöker att förstå,haha. Att sitta här och skriva detta känns helt ofattbart. :D
Jag älskar livet!! :)

Det känns ju egentligen helt ofattbart att jag faktiskt blivit gravid igen. Återigen sitter jag här och har så himla svårt att fatta att jag faktiskt är gravid. Tanken är ju att testa med CB digitaltest med veckoindikator i helgen bara för att se vad den säger angående hur långt gången jag är, hehe. Men därefter kommer jag inte att ta fler tester för det gör bara mer skada än nytta. Det blir ju givetvis bara ett hos barnmorskan sen då också. :) Är jätte glad i alla fall och försöker smälta allting. På ett sätt är det jättebra att sambon är iväg på jobbet idag, och inte kommer hem förens vid halv fem, för nu kommer jag att hinna smälta det ett tag till tills han kommer hem, så jag lugnt och sansat kan berätta nyheten. Just nu känner jag mig så tankspridd, och rädslan för att hitta blod på pappret ökar. Men har i alla fall inte ont i magen, och det enda som jag upptäcker på toan är bara en massa flytningar, haha. Så inget blod heller! Jag VILL så gärna att detta går vägen! Jag vill vara i vecka 15 till julen som jag är om detta går bra, och fira julen med ett busfrö i magen också!   Fira det nya året med vetskapen att en liten knodd växer i min mage... Vilken känsla! Åh vad glad jag är!!

Än är det tidigt men just nu ser det ut såhär

Vi längtar, vi vill så gärna ha dig här! Väx i lugn och ro därinne och bli stor och stark! Mamma och pappa väntar. :)

God middag mina läsare!

Denna måndagen kunde inte bli bättre! Imorse plussade jag på ÄL+11!! Trodde aldrig jag skulle plussa just idag eftersom att jag har en kort lutefas på ynka 10 dagar, så alla sa att för mig är jag egentligen på BIM-4 även fast jag skulle haft mensen igår. Dom med kort lutefas brukar oftast plussa senare, och dom med längre lutefas plussar tidigare. Så att jag fick ett fint plus idag gjorde mig så paff!   

Tanken var att fortsätta min gamla kampen-till-ett-barn-blogg härinne, men nu blir det ju en gravidblogg, och jag hoppas det får förbli så till BF! Just nu är min bf förresten på min lillebrors födelsedag, hehe coolt!

Tänk att en känsla kan vara så rätt! Anledningen till att jag faktiskt tog testet idag var för att jag hade en sån stark känsla av att dom få symtom jag hade/har inte beror på nya mens symtom, men sen vill man ju inte vara för kaxig heller, haha. Jag hade och har fortfarande jätte ont i brösten, både när vår hund trycker tassarna på dom när han är i min famn, eller när jag bara rör vid brösten... eller som igår hos sambons föräldrar; när vi skulle leka med hunden och få honom att springa av sig lite... när jag sprang så gjorde det djävulskt ont i brösten. Klar vita men ändå lite vattniga flytningar och mängder av det dessutom... och imorse så blödde jag jätte mycket från tandköttet när jag skulle borsta tänderna innan jag utförde testet. Jisses... Jag ÄR verkligen gravid! Igen!

Eftersom att jag har missfall i bagaget så hoppas jag verkligen att det går vägen nu!  

Vårt älskade busfrö! Stanna hos oss och bli vårt sommar barn!   

Ha överseende med att jag plussade på ÄL+11 med kort lutefas på tio dagar... Jag är helt säker på att plusset blir starkare om några dagar. :) Det syns ännu bättre IRL! :)

Hejsan!
Vem är då jag? Jo jag är en ung tjej på 21 år. Jag och sambon försöker bli föräldrar, dock är inte den vägen som alla andras. Jag tänkte dock först berätta allmänt om mig/oss.
Jag lider av sjukdomar som gör det svårare för oss att bli gravida. Haft missfall i bagaget och bland annat ett nyligen... Så att behålla ett barn verkar lättare sagt än gjort.
Våren 2010 mötte jag min sambo. En go, rar och snäll kille skulle folk kalla honom. :) Han är 10 år äldre än mig men vi står på samma plan här i livet. Vår kärlek är stark hur "klyschigt" det än må låta. ;)
Vi har klarat oss igenom allt! Mina hormonbehandlingar, tuffa biverkningar, sjukhus besök hit och dit, bråk, missförstånd, depressioner och därmed osäkerhet och velande.... Ja egentligen det mesta tänkbara! Men det är det som har visat oss att vi verkligen älskar varandra och har vi klarat det andra så klarar vi denna resan också. Vägen till ett barn.... Kampen!
För oss är det ingenting självklart. Jag har som sagt missfall i bagaget och jag vet inte ens hur lång tid det kommer att ta nu att överhuvudtaget bli gravid. Kanske är jag redan gravid igen? Det återstår att se...

Här inne kommer ni i alla fall få mycket uppdatering om kampen till ett barn! :)