Idag är jag riktigt glad, både för att det är bara fyra dagar kvar till vi ska på RUL 2. Jag får tycka vad jag vill om allt jag nämnt kring det innan, men det ska alltid bli riktigt kul att se bebisen igen. Dagen efter ultraljudet är jag i vecka 21. Tiden går fort! Veckan därpå är det dags att träffa barnmorskan igen, det var väldigt längesen... senast i vecka 12, haha. Känns sjukt att säga att det var så längesen, att veta att det är åtta veckor sedan... över en månad. Eftersom att jag inte riktigt fattar att det gått så fort, då jag bara var i vecka 13 när jag gick ut med nyheten på facebook. Nu är det halva tiden som gått... man bara what?! Hos barnmorskan kommer vi i alla fall att få lyssna på hjärtat, jag ska få modersintyg, snacka lite skit och förmodligen också om föräldrargruppen som startar i början av februari. Spännande.

Idag blev det bestämt att jag ska köpa min symaskin denna månaden. Troligtvis redan till helgen, men vi får se lite hur det hinns med och framförallt hur vädret utvecklar sig. Är det mer snö och mer kaos på vägarna tänker jag inte åka ut i onödan i alla fall... eller vi. Hoppas dock symaskinen handlas hem då, så jag så snart som möjligt kan börja med mina bebis saker. Det ska göras följande:

- Babynest, två stycken

- Baby byxor

- Dregelhaklappar i olika motiv

- Mössor

- Filtar

- Eventuellt gosedjur som prydnad i barnrummet. Sen får man se vad impulsen får en att göra sen! ;)

Allt detta kommer givetvis att ta tid att göra, och jag räknar med en heltids sysselsättning fram till BF och såklart tiden efter, då det är en hobby. Min smyckestillverkning ska komma igång nu också ju. Jag älskar att ha saker att göra och även planera för bebisens ankomst. Det är mycket lätt att göra sådana här grejor för mig, då jag faktiskt bara ska göra stillasittande saker. Föralltid. Inte bara för att jag är gravid... jag kommer aldrig långvarigt kunna jobba med saker jag måste röra mig för mycket då jag lider av smärtor som ogravid. Min graviditet har peppar peppar skyddat mig från detta och jag slipper lida efter 10 års smärta, men annars är det faktiskt rätt så handikappande med kronisk smärta, och det är inte bara att välja och vraka yrke sen när mammaledigheten är över. Dock har jag en bra plan. Ni tror väl inte jag gör något oplanerat... :P

Vi kommer i alla fall aldrig behöva vara oroliga.

I övrigt så har sambon nu fått fixat en del i lägenheten!

Jag kommer att sakna lägenheten men vi är redo. Det är dags att gå vidare i livet.. Byta stad, bo större, komma ner på marken, ge Hugo ett fint utrymme att kunna springa ut (i trädgården) och leka när han känner för det. Jag hoppas verkligen att vi får ett bra pris på den, för den är definitivt prisvärd, fräsch och jätte väl omhändertagen. Kommer att gråta när vi flyttar, men som sagt är vi verkligen redo för detta. Givetvis längtar jag också! Hela vårt liv kommer förändras på ALLA plan.   Kommer sakna grannarna oehört mycket. Särskilt en i vårt trapphus... Aw!

Haha jaja, förhoppningsvis får jag böla för detta om några veckor/månader. Innan måndag är den inte såld i alla fall. ;)

Vilken härlig lördag. Jag och mamma har varit hemma med Hugo hela dagen och bara kollat på tv och vilat i varsin soffa. Kände att Hugo verkligen behövde få den där alldeles lugna dagen där vi alla kopplar av och låter han få sova så mycket han behöver. Tidigare idag var han så uppe i varv och dessutom börjar han verkligen bli könsmogen! Om han inte redan är!

Sambon städar i lägenheten då fotografen kommer på tisdag. Vi har äntligen valt mäklare och kommit igång! Hoppas någon nappar och inte kommer med skambud. Vi må ha bråttom men vi är inte dumma. :)

Kolla så fint! Skulle det "mot allförmodan" bli en flicka så ska vi köpa detta! :) Det är dock till liiite äldre så inget hon skulle kunna ha direkt.

Och pojke detta. Fast jeansen och skorna skulle jag kunna köpa oavsett könet.

Pyjamaser i olika storlekar kommer vi att behöva. Dom där uppe på bilden köper vi oavsett könet och där nere blir det beroende på om det är tös eller påg. :)

Ännu en favorit outfit till pojke!

Och det här ska ju bebisen giiiiivetvis ha om det blir en sessa! :D

Jag verkligen älskar det underbara liv vi har och hur ännu mer underbart det kommer att bli! Vi har en jätte fin och mysig hund som är väluppfostrad med inslag av bus (haha), han är otroligt kärleksfull och älskar alla sorters varelser... Vuxna människor, små barn, bebisar och katter. Allt som rör sig!

Vi förlovade oss på nyårsafton och i maj är det 4 år sedan vi förenades! I Juni månad kommer vår älskade lille gulleplutt! Graviditeten flyter på peppar peppar, och nu är snart vår lägenhet ute på försäljning, så snart bor vi i Ängelholm igen. Kan vi ha det bättre? Förutom huset vi ska köpa senare och alla syskon vi kan skaffa.. Så nej! ;)

Jag kommer att vara hemmaförälder och njuta av varje stund med vårt mirakel. Vi kommer uppfostra på bästa tänkbara sätt för oss och göra det vi tror på. Att få skapa en alldeles egen liten familj är underbart, att få göra det som känns rätt, bäst och bra. Efter all denna kamp... Den tuffa uppväxten och allt som brakade sönder i tonåren. Det vände när jag träffade Markus, när jag var 18 år.

Vem trodde att jag skulle få ett bra liv? Ingen trodde jag skulle ta studenten, hitta en bra partner, ha ett stabilt liv. Kanske skulle jag få barn men då skulle jag bo i en trång etta och leva på socialen som ensamstående och definitvt inte ha en fin partner. Det trodde alla, skrämmande nog jag också. Men styrkan jag fick när jag träffade Markus... Att kämpa med skolan och allt jag tror på och vill åstadkomma. "Du kan så mycket mer än detta!" tänkte jag alltid för mig själv. Slutligen tog jag studenten, om än sent men bättre än aldrig! Jag behöver inte tänka på min utbildning längre och kan gå in i föräldrarskapet i lugn och ro.

"Vad är ditt drömjobb?" fick jag höra en gång. Nu skulle man normalt sett svara något i stil med sångerska, frisör eller något, jag svarade "Mamma". Att få bli mamma, ta hand om mina barn och finnas för dom alltid. Se barnen växa upp och bli starka individer. DET är mitt drömjobb och min livsuppgift! Nu är jag snart där.

Tänk dom som sa att jag aldrig kommer uppfylla mina drömmar, aldrig bli något speciellt. Min dröm är det här. En fast punkt, familj, bra boende och bil, fin relation med min partner. Inget kan mäta sig med det, inte ens att åka jorden runt.

Så jag kommer aldrig mer få höra att jag inte uppfyllt mina drömmar. För det har jag och fortsätter jag med nu. Vi alla har olika drömmar. Vissa vill göra karriär inom ett stort område, andra vill bli föräldrar. Jag är det sistnämnda.

Jag börjar verkligen trivas mer och mer som gravid. I början hade jag ju så otroligt mycket krämpor, svårt att röra mig, foglossnings smärtor och gud vet allt. Jag kände det som att "hur ska jag orka med att gå fyrtio veckor totalt?!", men allt det har peppar peppar, lagt sig på is. Jag måste såklart ta det lugnt för att bevara det men jag behöver ju inte isolera mig precis. Alla människor som var så negativ till att sambon fick ta stort ansvar hemma.... Det var en period, som i och för sig kan komma tillbaka, men då är det också en period. Sen är min sambo så övergullig så han har inget emot det. :)

Så nu kan jag till och med säga att jag säkert kommer att sakna att vara gravid, när jag har fött. För speciellt det här stadiet är alldeles underbart när man verkligen kommit en braaaa bit in i graviditeten och börjar känna av mer och mer bra saker. Man känner sig mer gravid för varje dag som går, och längtar så mycket efter dom kraftiga sparkarna! ;)

Om 6 dagar får vi se bebisen igen!   

Ojsan, ibland märker jag faktiskt inte under dagarna hur stor jag egentligen är, tills jag ska sitta på en stol, ta på mig min jacka eller liknande, haha. På ett sätt njuter jag jätte mycket för att jag trots allt är gravid och min mage är ett bevis på att vårt kärleksbarn ligger därinne. På ett annat sätt är det väldigt jobbigt för mig att hela tiden få höra pikar om magen. Att min mamma och sambo klappar magen, eller min bror... Familjen helt enkelt, och puttinuttar är en helt annan sak. Men att andra människor hela tiden Oj:ar och hoppsan och är där två eller? ska du föda snart? och så vidare, det börjar bli en aning jobbigt. Inte så jag blir skit förbannad, men jag känner mig ängslig. Jag är redan rädd för att jag ska knäcka benen mot slutet av graviditeten, hehe.

Som det ses, så har jag hemska utväxter i håret också, haha.

Idag är det inte bara fredag och snart helg! Idag går jag också in i vecka 20! Herregud var tar tiden vägen egentligen? Det var inte längesen jag gjorde ultraljud i vecka 9 och aldrig kunde se att jag skulle komma såhär långt! Nu är jag banne mig här, på dom stora veckorna och jag ska bara njuuuta. På torsdag får vi se knytet igen och det ska bli jättekul. Från och med nu avgör vad jag äter hur mycket bebisen lägger på sig i vikt. Nu är det väldigt individuellt hur barnen växer och bebisen måste ju tvunget inte ligga på en viss längd och vikt, så länge den följer sin egen. Jag gissar på att jag antingen föder två veckor tidigare och får en bebis på omkring 3000 g eller så går jag en vecka längre som min mamma gjorde med lillebror och får en fyra kilos bebis! :P

Min barnmorska kommer skicka mig på tillväxt ultraljud under graviditeten då hon anser att jag riskerar att få ett litet barn. Det förstår jag då inte alls, men jag tackar ju inte nej till fler ultraljud. Hon har antingen rätt eller fel. Thats it. Men jag är faktiskt inte orolig alls. Tror bebisen kommer att vara alldeles normalt. :)

I alla fall... Vecka 20, yeeees! Hihi

Är det verkligen du mitt barn där inne? Du som alltid ses med tummen i mun/handen för ansiktet när vi gör ultraljud, du som sparkar rundor när vi ser på dig och som jag svagt nu börjar känna? Du som först var ett litet suddgummi i vecka nio när vi såg dig första gången men idag är en större bebis med massor av liv i dig?
Tänk att vi får chansen att se dig men inte du oss. Du vet bara vem jag är genom mina hjärtslag och min röst, du känner igen din pappa och alla andra vi träffar regelbundet genom det du hör bara. Ändå kommer du att veta precis att det är inuti mig du legat i nio månader när du föds. Du kommer veta direkt. Du kommer känna igen din pappa...
Jag har så många tankar såhär halvlek i graviditeten. Nu i dom stora siffrorna när jag börjar inse mer och mer att jag verkligen ska föda dig en dag! En sommardag. Så börjar tankarna kring förlossningen och tiden precis efterråt. Kommer det att bli läskigt att se dig? Det känns så overkligt bara att se ultraljuden, men att verkligen träffa dig på riktigt en dag känns alldeles underbart men läskigt. Kommer jag att göra rätt? Kommer jag att känna igen när du vill ha mat? Jag minns hur läskigt det var när jag bytte blöja på min kompis nyfödda son, han var så ny... så stel i armar och ben, jag var så rädd att knäcka benen under tiden. Kommer det kännas så med dig också? Eller kommer allting att bara falla sig naturligt?
Jag undrar hur du kommer att låta när du skriker, hur du kommer att se ut när du rynkar ihop ansikret av envishet. Hur du kommer att lukta och hur det kommer att kännas att hålla om dig för första gången. Jag förstår att allt detta är saker jag får veta när det väl händer, men det är faktiskt mysigt att ligga i soffan och dagdrömma om dig. Drömma om allt detta och försöka se i tankarna hur du kommer att se ut.
Hela världen känns läskig, jag är rädd för hela världen. En liten människa ska födas till denna stora värld där det finns gott om faror.

Hur ska jag lyckas skydda dig? Jag kommer att omfamna dig med min kropp och se till att du får det allra bästa. Det kommer både jag och din pappa att se till. En liten fyrbent Hugo kommer att bli din bästa vän och beskyddare också.

Bilden nedan talar för sig själv. En mamma ammar sitt barn och folk anmäler henne, för att det är pornografiskt? Bör då inte dom som anmälde mamman, anmälas för opassande tankar? Hur är det ens möjligt att dra den kopplingen?
Jag tycker att det har gått alldeles för långt. Idag har vi amningsrum, vi kan inte publicera en enkel bild när man ammar sitt barn, folk sneglar på kvinnor som ammar länge, folk vill helst inte se en kvinna amma på ett café och man rekommenderas att amma i 6 månader. Varför har Sverige blivit såhär? Vet ni vad.. Jag kommer aldrig att använda något amningsrum! Varför skulle jag stressa dit när jag kan ta närmaste bänk/stol och slå mig ner där? Det enda jag kommer att göra - för barnets skull, är att skyla med en filt, men annars så skiter jag fullständigt i om någon ser min tutte.
Det mesta har blivit så förbjudet idag och hysch hysch. Allt ska göras i hemmet, i smyg. Nåde den som går emot det. Ibland längtar jag faktiskt bort till ett annat land där allt sånt här är accepterat, där sådana här människor skulle bli utskrattade. Men samtidigt har vi det bra i Sverige på andra sätt, men jag tänker i alla fall inte bli som alla andra. Jag tänker inte skämmas över det mest naturliga i denna värld.

Om detta är något sexuellt borde även pussar på barnet och klapp på barnet vara det. För även mun och händer ses som sexuellt i andra sammanhang...

Jag kan väl tycka att allt som barnet kommer att stoppa i munnen regelbundet åtminstone bör köpas ordentligt. Vi kommer inte följa Ekologiskt till punkt och pricka. Möbler med mera kommer köpas till exempel på Ikea. Men jag kom att tänka på saker så som napp... Nu vet jag inte riktigt hur jag ställer mig till napp mer än i syfte till på natten, vi får se. Men napp kommer den behöva.
Bitring är också en sån grej! Vore ju kanon om bebisen hade giftfria bitringar. ;) Sen hittade jag lite annat smått och gott. Allt fann jag på: http://www.rekolek.se/mobile/

Kan ju vara bra med åtminstone bitringar och nappar. Sen har dom sköljmedel och sånt också, värt att tänka på! Desinfektion medel kommer vi att använda mycket här hemma på grund av infektions riskerna men även där... Gärna E-produkter. Kan dom vara svagare i lukten också tro? För annars luktar det verkligen vidrigt.