Direktlänk till inlägg 3 februari 2014
Jag har tänkt på det här länge nu. När man har FB så får man se och läsa en hel del, och något som jag har märkt är alla bilder med meningar som ska "stärka" människor, men som istället för att hjälpa till gör lata människor latare, överviktiga ännu mer överviktiga, arbetslösa mindre kreativa och så vidare. Vad menar jag nu då?
Jo, hela tiden är där budskap i stil med "mitt fett är all kärlek som flödar" (eller något haha), "pengar behövs inte... det viktigaste är..." och så vidare. Nu är det väl inte skrivit exakt såhär men budskapet är detsamma!
Nu till det viktiga: Pengar behövs visste, för hur gärna vi än vill tro annat så handlar ALLT om pengar and thats life. Nej du kan inte köpa kärlek men för att ha ett bra liv behövs pengar idag. Bostäder kostar mer, allt du handlar så som mat med mera är dyrare, kläder behöver du och din familj på kroppen med mera, och det betyder inte att jag sitter här nu och säger att alla ska skita pengar, utan att inte gömma det faktum att pengar är nödvändigt. Jag har befunnit mig på BÅDA sidor: Inga pengar och olycklig, pengar och lycklig. INTE för att jag skulle kunna köpa den där märkes tröjan eller dom där skorna för 1000 kr, utan för möjligheten att inte behöva vara orolig. Att varje månad klara av räkningarna utan magont. För jag har stått utan ekonomi och haft panik ångest för att jag inte visste när pengarna skulle komma igång. Att inte behöva oroa sig är det bästa som finns, och den största anledningen till att folk mår psykiskt dåligt idag beror på att dom har ekonomiska problem. Samtidigt lägger folk upp sådana grejor som att pengar inte är allt, och då börjar dessa folk verkligen att tro på det, drar ner sig ännu mer och tillslut lever dom knappt, puttar bort deras egentliga mående och dom drar sig aldrig ur situationen.
Sen har vi gruppen överviktiga som aldrig kommer förändras. För att alla tjatar om att man ska acceptera mig för den jag är, jag är fin som jag är oavsett storlek med mera. Jaja alla har vi en skönhet någonstans, men det är ingen skönhet att misshandla sin kropp. Det är inte okej rent hälsomässigt heller... Observera att alla olika situationer jag drar upp har jag själv kunnat/kan jag sätta mig in i. För jag har varit likadan! Jag är överviktig, jag har levt utan pengar, i en fattig miljö, på bokstavligen pasta och vatten, men jag har också tagit mig därifrån och byggt upp något bra, så nu vet jag hur det är att stå på andra sidan. Jag tycker att genom att vi förskönar situationer så hjälper vi ingen. Genom att ha varit i alla situationer vet jag att man behöver ingen som säger att det är såhär det ska vara, utan någon som driver en till att göra en förändring. Jag har en regel i livet "Jag nöjer inte mig med det lilla när jag kan få mer".
Jag hatade när alla sa "Neeej du är inte tjock!"...Ursäkta mig men mitt bmi är långt över 35 och du säger så? Du, jag och alla vet att jag ÄR överviktig men det är lättare att trösta mig med dom orden för man vill inte göra mig ont... egentligen är det ont det just gör. För jag visste att jag behövde gå ner i vikt men alla ville stryka över det. Så fint gjort, eller inte. Det är inte okej, hade jag inte själv öppnat ögonen och haft sambon som sa "Om du vill gå ner i vikt så stöttar jag dig", så hade jag varit ännu sämre än idag och vad hade det gjort min hälsa egentligen?
Är det verkligen att hjälpa människor?
Våra fina ljus.