Direktlänk till inlägg 14 januari 2014
Redan i vecka 12 när jag var på inskrivning frågade min barnmorska om jag någonsin funderat på förlossningen och bedövning. Givetvis var det ingenting hon förväntade sig att jag hade klart för mig, utan det var mer en öppning för att prata om det. Jag gjorde klart för henne redan då att jag ville ha bedövning, och det fanns inget annat alternativ för mig.
Någonting som jag verkligen har lärt mig genom åren, när jag lyssnat på kompisar som fått barn eller andra föräldrar/blivande föräldrar, är att dom alltid tävlar. "Jaså du hade Epidural! Det behövde inte jag!".... "Jag ska kämpa in i det sista och se om jag klarar mig utan bedövning!".... "Haha, hon hade bedövning men det behövde då inte jag".
Vad är grejen med kvinnor och bedövning? Att alltid tävla om hur stark man är och så vidare? Oavsett om vi får hjälp eller ej så är varje kvinna stark, för vi alla föder barn. Att överhuvudtaget få ut sin skatt är en styrka, oavsett hur det har gått till. Ursäkta men jag andas hellre ut med Epidural och hinner få lite paus i lidandet än att trötta ut mig totalt för att göra några moral tanter glada, och sen orkar jag knappt se min bebis när den föds. Jag vet att hur jag än väljer kommer det att vara en påfrestning för kroppen och man kommer att vara trött oavsett, men jag menar den onödiga tröttheten för att man tvunget skulle hoppa över bedövningen.
Sen säger jag heller inte att Alla kvinnor tävlar eller att alla bör ta bedövning för det finns ju faktiskt dom med hög smärt tröskel men jag är inte en av dom och det står jag för.
Jag tänker inte bidra till någon tävling mellan kvinnorna om man är med eller utan Epidural. Jag tänker ta det! Nästa gång vi ska träffa barnmorskan (den 28e) så ska vi bland annat prata om detta igen, hon kommer då att fixa så jag får träffa en narkos läkare någon gång under graviditeten för att denne ska förklara hur det går till med Epidural och vad det är bra för. Jag har lite koll men det är aldrig fel att få ännu bättre koll. :) Sen kommer det att stå i min journal att jag ska ha bedövning så det slipper uppstå missförstånd på förlossningen och så vet dom direkt vad dom ska göra dessutom. Jag börjar bli lite rädd också, särskilt efter gårdagens ultraljud och sen är jag ju en riktig tänkare. Jag tänker ju så detaljerat på att denne bebis ska uuuut ifrån mig, haha! Att hur jag än gör nu är jag fast, jag måste föda någon gång och det finns ingen återvändo liksom. ;) Inte för att jag hade velat ha det annorlunda, men om man tänker för mycket på det så blir det läskigt faktiskt. Jag kan inte rå för mitt över tänkande heller. Dock är jag trygg i vetskapen att det finns ett mellan läge mellan kejsarsnitt och förlossning utan någonting. För jag vill inte uppleva något utav det, bara mellan läget. Vet tyvärr dock att risken fortfarande finns att jag skulle behöva snittas men chansen är också stor att jag inte behöver det, så just nu fokuserar jag bara på Epidural.