Än är det tidigt men just nu ser det ut såhär

Vi längtar, vi vill så gärna ha dig här! Väx i lugn och ro därinne och bli stor och stark! Mamma och pappa väntar. :)

God middag mina läsare!

Denna måndagen kunde inte bli bättre! Imorse plussade jag på ÄL+11!! Trodde aldrig jag skulle plussa just idag eftersom att jag har en kort lutefas på ynka 10 dagar, så alla sa att för mig är jag egentligen på BIM-4 även fast jag skulle haft mensen igår. Dom med kort lutefas brukar oftast plussa senare, och dom med längre lutefas plussar tidigare. Så att jag fick ett fint plus idag gjorde mig så paff!   

Tanken var att fortsätta min gamla kampen-till-ett-barn-blogg härinne, men nu blir det ju en gravidblogg, och jag hoppas det får förbli så till BF! Just nu är min bf förresten på min lillebrors födelsedag, hehe coolt!

Tänk att en känsla kan vara så rätt! Anledningen till att jag faktiskt tog testet idag var för att jag hade en sån stark känsla av att dom få symtom jag hade/har inte beror på nya mens symtom, men sen vill man ju inte vara för kaxig heller, haha. Jag hade och har fortfarande jätte ont i brösten, både när vår hund trycker tassarna på dom när han är i min famn, eller när jag bara rör vid brösten... eller som igår hos sambons föräldrar; när vi skulle leka med hunden och få honom att springa av sig lite... när jag sprang så gjorde det djävulskt ont i brösten. Klar vita men ändå lite vattniga flytningar och mängder av det dessutom... och imorse så blödde jag jätte mycket från tandköttet när jag skulle borsta tänderna innan jag utförde testet. Jisses... Jag ÄR verkligen gravid! Igen!

Eftersom att jag har missfall i bagaget så hoppas jag verkligen att det går vägen nu!  

Vårt älskade busfrö! Stanna hos oss och bli vårt sommar barn!   

Ha överseende med att jag plussade på ÄL+11 med kort lutefas på tio dagar... Jag är helt säker på att plusset blir starkare om några dagar. :) Det syns ännu bättre IRL! :)

Hejsan!
Vem är då jag? Jo jag är en ung tjej på 21 år. Jag och sambon försöker bli föräldrar, dock är inte den vägen som alla andras. Jag tänkte dock först berätta allmänt om mig/oss.
Jag lider av sjukdomar som gör det svårare för oss att bli gravida. Haft missfall i bagaget och bland annat ett nyligen... Så att behålla ett barn verkar lättare sagt än gjort.
Våren 2010 mötte jag min sambo. En go, rar och snäll kille skulle folk kalla honom. :) Han är 10 år äldre än mig men vi står på samma plan här i livet. Vår kärlek är stark hur "klyschigt" det än må låta. ;)
Vi har klarat oss igenom allt! Mina hormonbehandlingar, tuffa biverkningar, sjukhus besök hit och dit, bråk, missförstånd, depressioner och därmed osäkerhet och velande.... Ja egentligen det mesta tänkbara! Men det är det som har visat oss att vi verkligen älskar varandra och har vi klarat det andra så klarar vi denna resan också. Vägen till ett barn.... Kampen!
För oss är det ingenting självklart. Jag har som sagt missfall i bagaget och jag vet inte ens hur lång tid det kommer att ta nu att överhuvudtaget bli gravid. Kanske är jag redan gravid igen? Det återstår att se...

Här inne kommer ni i alla fall få mycket uppdatering om kampen till ett barn! :)