Ja, jag tänkte förklara lite varför jag heter som jag gör i bloggen. "Mirakelmamma" och så tänker ni säkert alla olika tänkbara scenarion men vad är den riktiga? Nu ska jag berätta allt för er.
Jag är inte bara en ung tjej som ville bli gravid med min sambo och wips så blev jag det, nej nej.
2010 fick jag diagnosen Endometrios och 2012 fick jag diagnosen PCO. Ingen av sjukdomarna var goda för min fertilitet, men så hade vi också problemet Övervikt. Trots att jag gick ner ca 15 kilo så hade jag en mycket lång väg kvar, och jag kämpade verkligen. Inga ägglossningar och allting var bara skit, till och med läkarna var helt inställda på att ge oss hjälp med behandling och så vidare.... Men okej "vi ger det 6 månader själva ändå, går det inte tar vi behandling". Men plötsligt så säger det bara Bom så fick jag ägglossning, och som om det var meningen åkte jag in på akuten och fick göra ett vaginalt ultraljud, och läkaren bad oss hålla ihop dessa dagar för jag skulle ägglossa när som helst. Då hade jag bara haft två ägglossningar för dom andra månaderna va det verkligen tomt på ägg. Jag minns hur förbannad jag var för jag gick ner i vikt men ändå ville det inte! Alla tjatade om hur viktnedgången skulle göra mig fertil trots mina sjukdomar ju....
Jag hade gett upp... jag mådde psykiskt dåligt och åt inte längre lchf. Jag åt skräpmat och struntade i allt och gick upp i vikt. Sen blev vår hund valp sjuk och jag var bara sjukt ledsen hela tiden. Men så kom dagen den 7 oktober. Jag hade bestämt mig för att ta ett test, sagt och gjort. 5 minuter senare plussade jag!
Men jag andades inte ut för jag hade för många erfarenheter av missfall och blev faktiskt mer rädd och tänkte att jaha då ska vi gå igenom detta igen. Men vecka 4 blev 9 där vi såg hjärtat slå, vecka 9 blev 13 där vi såg det igen och det blev vecka 15, där vi återigen fick se en totalt livad bebis. Här är jag nu SNART i vecka 17 och kan inte fatta hur långt vi tagit oss egentligen. Det skulle inte gå så lätt? Men det gjorde det.
Det är VÅR mirakel bebis. Först blev jag gravid trots två sjukdomar och övervikt sen fick jag uppleva allt detta och att det går bra också!
Nu håller vi tummarna för att det fortsätter gå bra och att bebisen stannar till vecka 40.... Nej vecka 38-39! ;)

 

Sandra

29 december 2013 12:22

Er lille mirakel bebis!:)<3

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

När William låg i magen var jag väldigt pysslig, men det var bara några dregglisar och sånt som blev gjort. När han sedan var född började jag först med att tillverka napphållare av träpärlor. Giftfria, salivbeständiga av hög kvalite självklart! Snör...

Efter att ha kommit hem från sjukhuset imorse och efter några timmars sömn för både mig och busungen (pappan skulle iväg dessvärre så han fick inte ta igen förlorad sömn just då) så traskade vi iväg till stan. Där träffade vi min vännina och hennes d...

Minst sagt en händelserik dag! Allt var lugnt igår, jag sydde på beställningar inpå natten och sedan gick jag och la mig. Vaknade kl 04.00 efter ca en timmes sömn, och mådde inte bra. Hela vänsterarmen stack (låg på höger) och var tung. Blir rädd oc...

Wow vad längesen jag skrev här! Jag har ärligt talat endast använt instagram. Så vill ni hänga med från början så får ni gärna kika på: bellaochwilliam på instagram. William är 9 månader. Han föddes den 22 Juni-14 på BF+10. Både jag och läkarna t...

Som rubriken lyder så väntar vi en son och inte dotter! :) Lyckan är total att äntligen få veta med säkerhet VEM den lille är därinne. Tillväxt gjordes och han väger 815g och är ca 35 cm. Jag är i vecka 26 så det är jätte bra! Allt blev ännu en gång...