Direktlänk till inlägg 8 november 2013
God förmiddag! Idag är en bra dag! Men dagen måste gå fort ändå, haha.
För en månad sedan gick jag in i vecka 5, men idag går jag in i vecka 9. Min lilla bebis kan redan nu få hicka ibland, moderkakan börjar ta över mer och mer och bebisen har börjat röra sig lite försiktigt. Vi förväntar oss inte att se det på ultraljudet, då det kan vara för tidigt. Men det hade varit häftigt att se ett litet ryck i alla fall. Dock är vi där för att se hjärtat slå och få ett första möte med vår bebis, det är allt jag kräver. :)
Bebisen är runt 2-3 cm, och det ska bli jättekul att se om barnmorskan också anser mig vara i vecka 9 (8+1) då. :)
Tänk vad modiga vi varit. Efter vår resa på en berg och dalbana så vågar vi fortfarande behålla hoppet uppe. Många får missfall i vecka 5-7, och dom veckorna var jag jätte nervös. Jag är så stolt över att jag har orkat! Efter allt vi gått igenom vågar jag hoppas på denna bebisen fortfarande. Men dessa veckor har varit lugna, nästintill problem fria. Jag har aldrig haft missfall tecken i alla fall. Det värsta som kan hända nu är att bebisen inte mår bra, och slutat utvecklas för flera veckor sedan. Det skulle jag nog inte kunna komma över..... Att ens kropp svikit och lurat en på sin största dröm. Men jag har bestämt mig för att vi ska se hjärtat slå imorgon! :) Vi kommer att gå därifrån imorgon med GLÄDJE TÅRAR, äta lyx lunch för att fira precis som vi kommit överens om. Komma hem till mamma, pussa vovven och visa bilderna på vårt mirakel! Vara glada och sen få berätta för både min pappa och hans fru samt sambons föräldrar på söndag. Allt det där ska hända, så är det bara. Något annat får inte ske!
Kolla in dom små och söta öronen! ;)